Patellaluxation

Symtom
Det vanligaste tecknet på att en hund har PL är att den får stundvis (eller permanent) hälta och ibland även smärta. Ägaren märker detta oftast då hunden lyfter upp benet från marken då den rör sig längs med underlaget, för att sedan fortsätta röra sig om vanligt igen. Vid mer allvarlig PL så ser ägaren ibland hunden sträcka benet bakåt då knäet har låst sig utanför knäskålen. Detta för att manipulera tillbaka knäet i rätt position i knäskålen.

Palpatorisk undersökning av knäleder
Patellaluxation konstateras genom palpation och graderas på en skala från 0-3 baserat på med vilken lätthet luxering sker:

• Grad 0 = Normal
• Grad 1 = Patella kan luxeras manuellt men återgår spontant till normalt läge.
• Grad 2= Patella kan lätt luxeras antingen manuellt eller spontant och kan förbli luxerad.
• Grad 3 = Patella är permanent luxerad.

Resultatet av undersökningen registreras centralt för samtliga raser vilket innebär att alla raser kan få undersökningen utförd och registrerad. För att undersökningsresultatet skall registreras krävs att:

• hunden är minst 12 månader gammal vid undersökningstillfället
• undersökningen utförts av veterinär med specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar
• undersökningen utförs på SKKs patellaintyg

Ärftlighet
Patellaluxation är, likt höftledsdyspasi (HD), en egenskap med förmodat kvantitativ (polygen) nedärvning och vi vet i dagsläget inte vilka gener som ligger bakom. Kvantitativ nedärvning, även kallad polygen nedärvning innebär att egenskaper påverkas av många gener och miljöfaktorer i samverkan (har en komplex arvsgång). Det finns tyvärr inte någon större forskning så är det ingen som säkert vet exakt vad det beror på. Hunden kan även få patellaluxation genom skada eller olycka.

Vad rekommenderar Papillon-Ringen?
Rasklubben rekommenderar att alla avelsdjur bör vara patellaundersökta och för att få valphänvisning och för hanhundar på hanhundsregistret är det ett krav att avelsdjuren är patellaundersökta.

Vad säger SKK
SKKs generella rekommendation är att endast hundar med normala knäleder ska gå i avel och en hund med kliniska symptom av patellaluxation är aldrig lämplig i avel, oavsett grad vid undersökning. Hundens egen patellagrad är dock ett relativt osäkert mått på dess avelsvärde, varför strikta trösklar i avelsarbetet baserat på graderingen inte är optimalt ur avelssynpunkt. Precis som i avelsarbetet med HD bör även hänsyn tas till familjebilden. På sikt kan man tänka sig att skattning av avelsvärden (index) skulle kunna tillämpas för patellaluxation, på samma sätt som idag görs för HD.

Rasspecifika avelsstrategier avseende patellaluxation tas normalt fram av respektive rasklubb och kan behöva variera något beroende på förekomsten av patellaluxation, vilka kliniska symptom patellaluxation ger i rasen och vilka andra hälsoproblem/egenskaper man har att ta hänsyn till i avelsarbetet. I vissa raser accepteras hundar med patellaluxation grad 1 i avel förutsatt att dessa paras med normal individ (grad 0).

Det är viktigt att skilja på klinisk påverkan för den enskilda individen och hundens lämplighet i avel. Även om en individ med grad 1 själv inte visar några kliniska symptom av sin patellaluxation är förväntan att en sådan individ har ett sämre avelsvärde avseende patellaluxation än en hund med normala knäleder.